För ett år sen var jag/vi väldigt skepptiska till det här med distansförhållande men nu vet jag att det är det absolut bästa som hänt mig. Ett förhållande där vi båda har tid för oss själva men ändå har varandras stöd och kärlek i allt vi gör. Att få sakna en person så extremt mycket att varje sekund man sedan har tillsammans blir speciell, att alltid känna pirrandet och spänningen när man ska träffas och att ett litet kvällsamtal blir varje dags höjdpunkt. En hel sommar har vi spenderat tillsammans och även fast det var den bästa sommaren i mitt liv så kan jag knappt klaga på att vi har distans igen, det är ingenting som påverkar vårt förhållande utan endast gör det speciellare och starkare. Så cred till alla kärlekspar som lever i olika städer och tror att avståndet inte spelar roll.